Jan Guillou
If Sweden joins NATO now, we are not really wise
Published: Today 06.00
This is a column. Analysis and opinions are the writer's own.
COLUMNISTS
It is an inevitable conclusion that the Russian war of conquest against Ukraine put the question of Swedish accession to NATO in a completely new light.
Another conclusion is that the Russian dictator Putin would not have attacked Ukraine if the country had joined NATO. And as if this were not heavy enough, the Putin regime threatens Sweden and Finland with "serious military policy consequences" if we look as much at NATO. Which, of course, is another reason for NATO membership.
This is what it looks like a month ago. This means that Sweden is in the most difficult and decisive security policy crisis situation since the Second World War.
We are therefore facing a discussion for or against a revolutionary change in Swedish foreign policy. Such a discussion should preferably be conducted coldly and with as few demagogic exaggerations as possible.
But the latter is probably not so much to hope for when we see bomb liberals' almost delighted joy of injury, as when the foreign-politically unqualified thinker Nyamko Sabuni (L) bounces forward and recites what it was we said? We have always been for NATO and thus always been right!
"The Russian war of conquest against Ukraine has put the question of Swedish accession to NATO in a completely new light," writes Jan Guillou. Photo: Adrien Courant / AP
Or when liberal leading writers rush around the porcelain shop with everything from descriptions of "the good right", and the evil left, to vicious espionage accusations against the Foreign Ministry and threaten with "dizzying reinterpretations of Swedish post-war history" (quotes from Expressen's editorial page March 6).
But until February 24 this year, the bomb liberals were always wrong. Expressen's leadership has been agitating for Swedish NATO membership since 1995 with various arguments. So, according to these liberals, should Sweden have fully participated in the horrific 20-year war in Afghanistan, the catastrophic war in Libya or even the extensive and protracted genocide in Iraq?
Well, of course, a friend of liberal order objects, we participated at least a little. We had special forces with unclear information in Afghanistan and reconnaissance flights to locate bomb targets in Libya. Surely Sweden went quite far in joining NATO? With a large parliamentary majority, moreover.
Yes, but this was in the seemingly predictable time we lived in until February 24, 2022, when the main contradiction in the world was the "War on Terror". Now we are in the Cold War II.
On February 23, 2022, I sat on a television program and declared bluntly that Putin could not possibly be so irrational, so downright stupid, that he embarked on a war against Ukraine that he was doomed to lose politically, morally and economically. I was not alone in the intelligent analysis.
We could all see Putin's notions of ancient times when the glory of Russia's name flew over Earth. It was no secret that he wanted to go down in history as the creator of a reborn Greater Russia.
But his political idiocy and his circle of yes-sayers, corrupt and cowardly, generals and advisers were not just a secret, but even more an unreasonableness. Thus, a nuclear power with "second-generation capacity" (ability to destroy all life) could not be controlled. But it could. And with that realization, a new age in the world began.
Our Finnish neighbors drew a clearer and faster conclusion than we did. Opinion support for the Finnish NATO accession rose from the traditional 20 percent level to 62 percent, with only 16 percent as opponents. The corresponding process in Swedish public opinion was less dramatic. But M-leader Ulf Kristersson has already declared that in the event of an election victory, he immediately intends to apply for NATO membership, regardless of what the Social Democrats and other minority parties believe. NATO will thus be a key issue in the election, if the right gets what it wants. The "nationalist" Putin supporters in SD are learning to sell without hesitation, but reasonably expensive.
M-leader Ulf Kristersson has already declared that in the event of an election victory he immediately intends to apply for NATO membership. Photo: Stefan Jerrevång
There we are now in a clean and clear question, if you clear away all the fuss about who was wrong already in 1995 and if the right is good and the left is evil.
Is it best for Sweden's national security to apply for NATO membership?
Putin has proved so insanely unpredictable that one can no longer laugh away even the bomb liberals' constant threat that he intends to attack Gotland. Yes, possibly, but not much more.
And the conclusion?
Sweden should apply for NATO membership.
And the conclusion?
Sweden should apply for NATO membership. If Putin remains in power and continues to fight, in the worst case also against other neighbors such as Georgia and Moldova. And if the next president of the United States becomes a Democrat. And if Finland joins NATO.
Sweden should not apply for NATO membership. If Putin is ousted. Or clinging to power while Donald Trump becomes the next president of the United States, once again praising his "genius" friend Putin and announcing that the United States is leaving NATO. Or if a new regime in Russia retreats and announces a completely new policy. Or if Finland does not join NATO.
Just to name a few - but not all - variables in this political equation. However, none of them is harder to predict than Putin's suicide attack on Ukraine. The wisest course is not to make a decision in the agitated election campaign this autumn.
But only later when we know how it went and can make wiser decisions. So far, we know too little and are not really wise.
.....................................................
Går Sverige med i Nato nu är vi inte riktigt kloka
Detta är en kolumn. Analys och åsikter är skribentens egna.
Det är en ofrånkomlig slutsats att det ryska erövringskriget mot Ukraina ställt frågan om svensk anslutning till Nato i ett helt nytt ljus.
Ytterligare en slutsats är att den ryske diktatorn Putin inte skulle ha anfallit Ukraina om landet varit med i Nato. Och som om detta inte vore tungt nog hotar Putinregimen Sverige och Finland med ”allvarliga militärpolitiska konsekvenser” om vi så mycket som sneglar åt Nato. Vilket ju blir ytterligare ett skäl för Natomedlemskap.
Så ser det ut sen en månad tillbaka. Det innebär att Sverige befinner sig i den svåraste och mest avgörande säkerhetspolitiska krissituationen sen andra världskriget.
Vi står följaktligen inför en diskussion för eller emot en omvälvande förändring av svensk utrikespolitik. En sådan diskussion borde helst föras kallt behärskat och med så få demagogiska överdrifter som möjligt.
Men det där senare är nog inte så mycket att hoppas på när vi ser bombliberalers närmast förtjusta skadeglädje, som när den utrikespolitiskt föga meriterade tänkaren Nyamko Sabuni (L) studsar fram och deklamerar att vad var det vi sa? Vi har alltid varit för Nato och således alltid haft rätt!
Eller när liberala ledarskribenter rusar runt i porslinsbutiken med allt från beskrivningar om ”den goda högern”, och den onda vänstern, till befängda spionerianklagelser mot UD och hotar med ”svindlande omtolkningar av den svenska efterkrigshistorien” (citaten från Expressens ledarsida 6 mars).
Men fram till den 24 februari i år hade bombliberalerna alltid fel. Expressens ledarsida har med skiftande argument agiterat för svenskt Natomedlemskap sen 1995. Sverige borde alltså enligt dessa liberaler deltagit fullt ut i det i alla avseenden ohyggligt misslyckade tjugoåriga kriget i Afghanistan, katastrofkriget i Libyen eller rent av det omfattande och utdragna folkmordet i Irak?
Jamen, invänder förstås vän av liberal ordning, vi deltog ju åtminstone litegrann. Vi hade specialtrupper med oklara uppgifter i Afghanistan och spaningsflyg för att lokalisera bombmål i Libyen. Så visst gick Sverige ganska långt för att ställa sig in hos Nato? Med stor riksdagsmajoritet, dessutom.
Jo,
men detta var i den till synes förutsägbara tid vi levde i fram till
den 24 februari 2022, då huvudmotsättningen i världen gällde ”Kriget mot
terrorismen”. Nu befinner vi oss i Kalla kriget II.
Den 23 februari 2022 satt jag i ett tv-program och förklarade tvärsäkert att Putin omöjligt kunde vara så irrationell, så rent ut sagt dum, att han gav sig in i ett krig mot Ukraina som han var dömd att förlora politiskt, moraliskt och ekonomiskt. Jag var inte ensam om den intelligenta analysen.
Putins föreställningar om fornstora dar då ärat Rysslands namn flög över Jorden kunde vi alla se. Att han ville gå till historien som skaparen av ett pånyttfött Storryssland var ingen hemlighet.
Men hans politiska idioti och hans krets av ja-sägande, därtill korrupta och fega, generaler och rådgivare var inte bara en hemlighet, utan än mer en orimlighet. Så kunde en kärnvapenmakt med ”andraslagskapacitet” (förmåga att förinta allt liv) inte styras. Men det kunde den. Och med den insikten inleddes en ny tidsålder i världen.
Våra finska grannar drog en tydligare och snabbare slutsats än vi. Opinionsstödet för finsk Natoanslutning steg från den traditionella 20-procentsnivån till 62 procent, med bara 16 procent som motståndare. Motsvarande förlopp i den svenska opinionen var mindre dramatiskt. Men M-ledaren Ulf Kristersson har redan deklarerat att han i händelse av valseger omedelbart tänker ansöka om Natomedlemskap, oavsett vad sossar och andra minoritetspartier anser. Nato skall därmed bli en huvudfråga i valet, om högern får som han vill. De ”nationalistiska” Putinanhängarna i SD lär sälja sig utan att tveka, men lagom dyrt.
Där befinner vi oss nu i en ren och tydlig fråga, om man rensar undan allt tjafs om vem som hade fel redan 1995 och om högern är god och vänstern ond.
Är det bäst för Sveriges nationella säkerhet att ansöka om Natomedlemskap?
Putin har ju visat sig så storhetsvansinnigt oberäknelig att man inte längre kan skratta bort ens bombliberalernas ständiga hot om att han ämnar anfalla Gotland. Jo, möjligen det, men inte så mycket mer.
Och slutsatsen?
Sveriges bör ansöka om Natomedlemskap. Om Putin sitter kvar vid makten och krigar vidare, i värsta fall också mot andra grannar som Georgien och Moldavien. Och om näste president i USA blir en demokrat. Och om Finland går in i Nato.
Sverige bör inte ansöka om Natomedlemskap. Om Putin avsätts. Eller klamrar sig fast vid makten samtidigt som Donald Trump blir USA:s nästa president, ånyo hyllar sin ”genialiske” kompis Putin och meddelar att USA lämnar Nato. Eller om en ny regim i Ryssland slår till reträtt och utlyser en helt ny politik. Eller om Finland inte går med i Nato.
Bara för att nämna några – men inte alla – variabler i denna politiska ekvation. Dock ingen av dem svårare att förutsäga än Putins självmordsattack mot Ukraina.
Klokast är förstås att inte gå till beslut i den upphetsade valrörelsen i höst. Utan först senare när vi vet hur det gick och kan fatta klokare beslut. Än så länge vet vi för lite och är inte riktigt kloka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar