Lena Mellin
Vilka kan Sverige lita på när det gäller?
Listan är inte imponerande lång
Ensam är inte stark. Det vet Sverige som ett litet alliansfritt land i norra Europas utkanter.
Vi är alltså i behov av vänner.
Men vilka kan Sverige lita på – egentligen?
Sverige ligger tillsammans med Finland inklämt mellan Ryssland och den västliga försvarsalliansen Nato.
Sverige behöver vänner. Om man hade glömt bort det har Ukrainakrisen fungerat som en övertydlig påminnelse.
Men vilka kan Sverige lita på när det verkligen gäller? Listan är inte superlång.
1. Finland. Det likaledes alliansfria Finland är Sveriges absolut närmaste säkerhetspolitiska partner. Försvarssamarbetet mellan våra båda länder är redan omfattande och växer månad för månad.
Det kan förefalla betryggande.
Men vänskapen fick en allvarlig knäck i december förra året. Då tillkännagav Finland att de valt bort Jas 39 Gripen, den svenska försvarsindustrins pärla, när de skulle köpa nya stridsflygplan för 100 miljarder kronor till sitt flygvapen.
I stället valde de att köpa amerikanska F35 från Lockheed Martin.
Den svenska besvikelsen var enorm. En del uppfattade det som ett svek: Inte ens finnarna gick att lita på på fullt ut. Vänskapen hade sina gränser även i detta fall.
2. EU. Sverige har varit medlem i Europeiska unionen i 27 år. Det handlar alltså om en långvarig relation. Men uppenbarligen inte så trygg som många har trott.
I Lissabonfördraget, som trädde i kraft i slutet av 2009, finns en väl känd så kallad försvarsklausul. Den innebär ”att om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium, så är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel.”.
Men trots den välkända klausulen kände sig statsminister Magdalena Andersson och hennes finske kollega Sanna Marin föranlåtna att skriva ett brev till Europeiska rådets ordförande och därmed till de övriga 25 regeringscheferna i EU och påminna om dess existens. Det gjorde de nyligen, inför diskussionerna vid det informella EU-toppmött i Frankrike i slutet av veckan.
På vad grundar sig Anderssons och Marins oro för att övriga länder glömt bort den här bestämmelsen? Man vet inte.
Det enda man vet är att de båda statsministrarna inte alls tycks lita på att de får hjälp av EU:s övriga medlemmar om det behövs.
Synnerligen oroväckande skulle jag kalla det.
3. Nato. När Ukrainakrisen blev riktigt akut i slutet av januari mötte utrikesminister Ann Linde och hennes finske kollega Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Bryssel.
Efter mötet sade Stoltenberg att Sverige och Finland var Natos viktigaste partners.
Det
lät betryggande. Men sträckte sig inte till de försvarsgarantier som
finns beskrivna i paragraf fem i Nato-fördraget. Den gäller bara
medlemmar vilket Jens Stoltenberg upprepat många gånger. Man ska inte
tro något annat – hans värmande ord till trots.
4. USA. Finlands president Sauli Niinistö gjorde i helgen en blixtsnabbt beslutad visit hos USA:s president Joe Biden. Under mötet ringde presidenterna upp Magdalena Andersson.
Resultatet blev, vad man hittills vet, att det militära samarbetet mellan de tre länderna ska utökas.
Men vad betyder det i praktiken? Det är än så länge ytterst oklart. Kanske ingenting.
5. Storbritannien. I slutet av förra veckan möttes försvarsminister Peter Hultqvist och hans brittiske kollega Ben Wallace i Köpenhamn.
Wallace försäkrade att Sverige kunde räkna med hjälp från Storbritannien om vi skulle utsättas för aggressiva handlingar från rysk sida.
Men vad betyder det här löftet? Förhoppningsvis får vi aldrig veta. Det är först vid en rysk aggression det står klart om det bara handlar om blå dunster. Eller ”boots on the ground”, stövlar på marken, som militärt intresserade personer brukar säga.
Vilka kan Sverige lita på när det gäller? Listan imponerar inte.
.........................................................
Lena Mellin
Who can Sweden trust when it comes to?
The list is not impressively long
PUBLISHED: LESS THAN 20 MIN THEN
COLUMNISTS
Alone is not strong. Sweden knows this as a small non-aligned country on the outskirts of northern Europe.
So we are in need of friends.
But who can Sweden trust - really?
"The Ukraine crisis has served as a clear reminder that Sweden needs friends."
"The Ukraine crisis has served as a clear reminder that Sweden needs friends."
Photo: Alexei Nikolsky / AP
Sweden, together with Finland, is sandwiched between Russia and the Western defense alliance NATO.
Sweden needs friends. If it had been forgotten, the Ukraine crisis would have served as a clear reminder.
But who can Sweden trust when it really matters? The list is not super long.
1. Finland. Finland, which is also non-aligned, is Sweden's closest security policy partner. Defense co-operation between our two countries is already extensive and is growing month by month.
It may seem reassuring.
But the friendship suffered a serious setback in December last year. Finland then announced that it had opted out of the Jas 39 Gripen, the pearl of the Swedish defense industry, when it was to buy new combat aircraft for SEK 100 billion for its air force.
Instead, they chose to buy the American F35 from Lockheed Martin.
The Swedish disappointment was enormous. Some perceived it as a betrayal: Not even the Finns could be trusted completely. Friendship had its limits even in this case.
"On what are Andersson's and Marin's concerns that other countries have forgotten this provision?"
"On what are Andersson's and Marin's concerns that other countries have forgotten this provision?"
Photo: BJÖRN LINDAHL
2. EU. Sweden has been a member of the European Union for 27 years. It is thus about a long-term relationship. But obviously not as safe as many have thought.
The Lisbon Treaty, which entered into force at the end of 2009, contains a well-known so-called defense clause. It means "that if a Member State is subjected to an armed attack on its territory, the other Member States are obliged to provide that Member State with support and assistance by all available means."
But despite the well-known clause, Prime Minister Magdalena Andersson and her Finnish colleague Sanna Marin felt compelled to write a letter to the President of the European Council and thus to the other 25 Heads of Government in the EU, recalling its existence. They did so recently, ahead of discussions at the informal EU summit in France at the end of the week.
On what basis are Andersson's and Marin's concerns that other countries have forgotten this provision? You do not know.
The only thing we know is that the two prime ministers do not seem to trust at all that they get help from the other members of the EU if needed.
I would call it particularly disturbing.
NATO's defense guarantees only apply to members, which Jens Stoltenberg has repeated many times.
NATO's defense guarantees only apply to members, which Jens Stoltenberg has repeated many times.
Photo: JOHANNA GERON / AP
NATO. When the Ukraine crisis became really acute at the end of January, Foreign Minister Ann Linde and her Finnish colleague NATO Secretary General Jens Stoltenberg met in Brussels.
After the meeting, Stoltenberg said that Sweden and Finland were NATO's most important partners.
It sounded reassuring. But did not extend to the defense guarantees described in Article 5 of the NATO Treaty. It only applies to members, which Jens Stoltenberg has repeated many times. One should not believe anything else - despite his warming words.
4. USA. Finnish President Sauli Niinistö paid a quick visit to US President Joe Biden this weekend. During the meeting, the presidents called Magdalena Andersson.
The result, as far as is known, is that military cooperation between the three countries will be expanded.
But what does that mean in practice? It is so far extremely unclear. Maybe nothing.
Sauli Niinistö paid a visit to US President Joe Biden this weekend.
Sauli Niinistö paid a visit to US President Joe Biden this weekend.
Photo: Jim Lo Scalzo / AP
5. United Kingdom. At the end of last week, Minister of Defense Peter Hultqvist and his British colleague Ben Wallace met in Copenhagen
Wallace assured that Sweden could count on help from Britain if we were to be exposed to aggressive actions on the part of Russia.
But what does this promise mean? Hopefully we will never know. It is only in the case of a Russian aggression that it is clear if it is only a matter of blue fumes. Or "boots on the ground", boots on the ground, as militarily interested people usually say.
Who can Sweden trust when it comes to? The list does not impress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar