หลังจาก " Brexit " อังกฤษขาดผู้นำ ไม่มีแผนการณ์ น่าอับอายมาก

หลังจาก " Brexit "  อังกฤษขาดผู้นำ ไม่มีแผนการณ์ น่าอับอายมาก
 
นาย บอริส จอนห์สัน อดีตนายกเทศมนตรี กรุงลอนดอน เป็นบุคคลที่มีชื่อเสียงโด่งดังมีคนนิยมมาก เป็นผู้นำคนสำคัญคนหนึ่งของพรรคคอนเชอร์เวตีพที่วางแผนจะขึ้นเป็นหัวหน้าพรรคแทนนาย เดวิด คาเมรอน นายกรัฐมนตรี  แต่ถูกเพื่อนสนิทที่อยู่ในพรรคเดียวกัน คือนายไมเคิล กู้พ แทงข้างหลัง ทำให้นาย บอรืส จอนห์สัน ตายทางการเมือง อย่างไม่เป็นท่า  เป็นการเล่นเกมการเมืองอย่างสกปรกที่สุดในหมู่ผู้นำของพรรคคอนเชอร์เวตีพของอังกฤษ  โดยใช้ปัญหาการเป็สมาชิกของอียูเป็นเครี่องมือเพื่อแย่งชิงอำนาจกันเอง
การพ่ายแพ้ของนักฟุตบอลประเทศอังกฤษแก่ ไอแลนด์ก็ถือว่าเป็นการเสียหน้ามากพอแล้ว หลังจากถูกอเมริกาขับไล่ออกจากการแข่งขันบอลโลกเมื่อปี 1950 และต่อมาก็เกิดวิกฤตการเมืองขึ้นในอังกฤษ มาจนถึงสงครามสุเอชที่อังกฤษได้ตัดสินใจเข้าโจมตีอียิปต์และก็ได้นำมาถึงซึ่งจุดจบของจักรวรรดิ์อังกฤษจนถึงทุกวันนี้
แล้ววันนี้เกิดอะไรขึ้น
ปี 2013 นาย เดวิด คาเมรอน นายกรัฐมนตรี หัวหน้าพรรคคอนเชอร์เวตีพ สันญาว่าจะจัดให้มีการลงประชามติเกี่ยวกับการเป็นสมาชิกของ อียู เพื่อปิดปากพลังฝ่ายขวาในพรรคที่มีความต้องการให้อังกฤษออกจากสมาชิกอียู  และต่อมาก็ปลดนาย ไมเคล กู้พเพื่อนสนิทของเขาออกจาก รัฐมนตรีกระทรวงศึกษา 
นี่คือสองสาเหตุที่ทำให้นาย เดวิด คาเมรอน ต้องสิ้นสุดอนาคตทางการเมือง  สามปีให้หลังเมื่อมีการรณรงค์ประชามติ " Brexit "  หรือ Remain  ปรากฏว่า นายไมเคิล กู้พ เป็นหัวหน้านำ " Brexit "  และได้ชวนนาย บอริส จอนห์สันร่วมด้วย โดยที่นายบอริส ตั้งใจว่าจะได้เป็นหัวหน้าพรรคและเป็นนายกรัฐมนตรีคนต่อไปแทนนาย เดวิด คาเมรอน เมื่อ " Brexit " เป็นฝ่ายชะนะ
เมื่อ " Brexit " เป็นฝ่ายชะนะ นาย เดวิด คาเมรอนประกาศลาออก นายไมเคิล กูู้พได้ออกมาประกาศตัดหน้านาย บอริส จอนห์สันว่าเขาเองจะเป็นผู้สมัครเป็นหัวหน้าพรรคเอง และบอกกับนาย จอนห์สันว่ายังไม่มีความสามารถพอที่จะเป็นหัวหน้าพรรค  นายบอรีส จอนห์สันจึงรู้ตัวว่าถูกหลอกเพราะถ้าปราศจากเสียงสนับสนุนจากฝ่ายของนายไมเคิล กู้พแล้วตัวเองก็ไม่มีทางขึ้นเป็นหัวหน้าพรรคได้ จึงได้ประกาศถอนตัวลงสมัครเป็นหัวหน้าพรรคและนายกรัฐมนตรีแทนนาย เดวิด คาเมรอน
นี่คือการเล่นเกมการเมืองที่สกปรกที่สุดของเหล่าผู้นำของพรรคคอนเซอรเวตีพของอังกฤษ ในที่สุดหลังจาก " Brexit " ชะนะก็ไม่มีใครรับผิดชอบ ไม่มีผู้นำ ไม่มีแผนการณ์ น่าอับอายที่สุด

Katrine
Marçal

Ledarlöst, utan plan & pinsamt

  FAVORITEN UTE Boris Johnson, beredd att ta över efter David Cameron, var politiskt död efter att Michael Gove satt den politiska kniven i sin kompis. Favoriterna i det smutsiga partiledarspelet är just nu Theresa May och Andrea Leadsom. Den som tar över kommer att definiera vad brexit är.

3 juli 2016

Brexit

I måndags förlorade det engelska fotbollslandslaget med 2–1 mot Island: ett land med fler vulkaner än professionella fotbollsspelare. Det var den mest pinsamma förlusten för England sedan USA kastade ut landet ur VM 1950. Samtidigt genomgår hela Storbritannien en politisk kris: den värsta sedan Suezkrisen 1956. Då bestämde sig Storbritannien för att anfalla Egypten. Resultatet blev slutet för det brittiska imperiet. I år, ja, vad är det egentligen som händer?

2013 lovade premiärminister David Cameron en folkomröstning om EU för att blidka högerfalangen i sitt eget parti. Ett år senare sparkade han sin bästa kompis, skolministern Michael Gove.

Det är två händelser som kan tyckas sakna koppling. Men i själva verket leder de till David Camerons fall. I folkomröstningen tre år senare bestämde sig Michael Gove för att kampanja för ett brittiskt utträde. David Cameron var besviken på sin bäste vän. Detta hade emellertid kunnat vara en fullt överkomlig motgång om det inte hade varit för att Michael Gove över en middag på långkokt lamm även lyckades övertala premiärministerns gamla skolkamrat Boris Johnson att kampanja för brexit. Den omåttligt populäre Boris Johnson, tidigare borgmästare i London, var väl egentligen något av en EU-vän. Det var ett problem. Men det var å andra sidan inte särskilt sannolikt att Stor-

britannien verkligen skulle rösta för att lämna EU. Däremot: Om Boris Johnson tog ställning mot EU skulle det föra honom närmare partiledarposten.

¨

De konservativa gräsrötterna hatade Bryssel och nu hade Boris Johnson chansen att bli deras hjälte. Men sedan gick Boris Johnson och vann folkomröstningen. Michael Goves fru väckte honom klockan fyra på morgonen och meddelade att Storbritannien skulle gå ur EU. ”Oj då, då är det väl dags att jag stiger upp” konstaterade Michael Gove. Och det gjorde han.

David Cameron meddelade sin avgång strax efter klockan åtta samma dag. Nu skulle Boris Johnson bli premiär-minister. Det trodde de flesta. Michael Gove skulle leda hans kampanj. Den nördige Michael Gove bakom kulisserna och den karismatiske Boris Johnson framför. Eller? I onsdags skickade Michael Goves fru ett mail. Ett mail som hon av misstag råkade adressera till fel person. Eller, var det verkligen av misstag?

Mailet som snabbt läckte till media uppmanade Michael Gove att kräva garantier av Boris Johnson i utbyte mot stöd. Va? Hade Boris Johnson inte ens Michaels Goves fulla uppbackning? Konservativa parlamentariker började muttra allt högre om problemen med Boris Johnson. Han var slarvig och han var alldeles för invandringsvänlig. Var det sant att han bara låtsades vara emot EU av karriärskäl? Var detta verkligen rätt person att hantera Storbritanniens stora europeiska skilsmässa?

Tre timmar innan Boris Johnson skulle gå upp på scen på hotell St Ermin i London för att annonsera sin kandidatur stack Michael Gove den politiska kniven i sin kompis. Han kunde inte se att Boris kulle klara jobbet som premiär-minister. Och inte bara det, han sa att han, Michael Gove, nu inte hade något annat val än att själv kandidera. För landets bästa. Boris Johnson fick därmed gå upp på samma scen där han hade tänkt lansera sin kampanj och tala om att han inte tänkte ställa upp. Utan Michael Gove hade han inte tillräckligt stöd. Favoriten till att ta över efter David Cameron var politiskt död. Alla de som jämför veckans händelser i Storbritannien med den amerikanska tv-serien ”House of cards” glömmer att boken som serien bygger på skrevs av Michael Dobbs. Och han var brittisk konservativ politiker. Det är inte så att det brittiska konservativa partiets interna liv har börjat påminna om ”House of cards”. Det är det brittiska konservativa partiets interna liv som är förebilden för ”House of cards”. Vad spelar då allt detta för roll? Jo, Storbritanniens näste premiär-minister kommer att väljas av det

konservativa partiet. Den som tar över efter David Cameron kommer att bli den person som tar landet ut ur EU. Det är denna person som kommer definiera vad brexit är.

De 52 procent av de brittiska väljarna som röstade för utträde blev lovade två saker: att Storbritannien skulle kunna fortsätta ha tillgång till EU:s interna marknad och att Storbritannien skulle kunna stoppa arbetskraftsinvandringen från EU. Detta är omöjligt. Resten av EU kommer aldrig att gå Storbritannien till mötes på båda dessa punkter. Frågan handlar därmed om vilken av dem som nästa regering lägger tyngdvikt på i förhandlingarna om utträde. Tycker nästa premiärminister att det är så pass viktigt att minska invandringen att hen är beredd att riskera ekonomin? Eller, tycker nästa premiärminister att den brittiska ekonomin är så viktig att hen är beredd att kompromissa

gällande invandringen? Den som vinner det smutsiga partiledarspelet kommer att få avgöra denna fråga. I skrivande stund är inrikesminister Theresa May och energiminister Andrea Leadsom favoriter.

Matchen mot Island må ha varit den mest pinsamma fotbollsförlusten för England på mycket länge, men efterspelet till folkomröstningen om EU är redan något av det mest pinsamma politiska spel som har skådats på de brittiska öarna. Storbritannien just nu är ledarlöst, utan plan och styrt av ett intrigerande konservativt kompisgäng. Tjoho.

Katrine Marça